Pärlan

Jag skulle vilja berätta om en vän...

H*n har allt de där som många skulle kunna döda för att vara själva eller att ha som vän/flick/pojkvän mm! H*n är utåtriktad, snäll, omtänksam, charmig, snygg, trevlig, öppen, ärlig, smart, osv bara för att nämna ett par av dennes underbara egenskaper!!

Nu är det bara så att h*n själv inte ser detta eller är medveten om det. Det spelar ingen roll hur mycket jag än säger det eller någon annan för den delen heller... Så nu skriver jag om det istället.

Det känns som att h*n föraktar sig själv och sin kropp, ja näst intill straffar sig själv genom t.ex. att sluta äta och se ner på sig själv och tro att h*n inte duger.

Är det DET som man vill minnas när man är gammal och tänker tillbaka på vad man gjorde när man va ung? Sitta och vara ångerfull för att man straffade sig själv istället för att ta vara på möjligheterna och faktiskt njuta av livet medans det faktiskt går?!

Jag vet att h*n har haft en tuff uppväxt och jag föraktar dem som gjort denne illa. Som fått denne att må så som h*n gör idag eller har mått.


H*n förtjänar inget annat än att bli älskad, både av sig själv och av andra.

Jag önskar bara att h*n själv kunde se det jag ser!


Älskar dig vännen!


♥


.